Äntligen är nog ordet som kan beskriva just det som alla kände under lördagen då 25mannastafetten kunde gå av stapeln efter ett alldeles för långt uppehåll till följd av coronapandemin. Denna tävling är enligt många den absolut roligaste händelsen på orienteringsåret då denna tävling samlar hela klubben, unga som gamla. Tillfällena att få göra en laginsats i en vanligtvis individuell idrott sker alldeles för sällan, men när stora tävlingsarrangemang som just 25mannastafetten eller Tiomila och Jukolakavlen bjuder in till folkfester med orienterare från hela världen är det svårt att säga att det här inte skulle vara något extra.
I år var det dags igen efter ett uppehåll sedan 2019 då tävlingen gick i Västerhaninge. 25-mannauppehållet verkar dock ha lett till att vissa orienterare har tappat lite av rutinen när det gäller stora arrangemang som just detta. Sigtuna OK:s klubbtält fick nämligen ett oväntat besök av en löpare från Korsnäs IF OK:s och Malungs OK Skogsmårdarnas andralag som i all hast tog fel på klubbtälten och började rota febrilt i en av våra ryggsäckar framför alla oss andra. Per fick tillslut säga att han var inne i fel klubbtält efter att han högt sagt för sig själv ; ”Men vafasen är min vattenflaska?!”. Trots denna incident var laget på helspänn denna lördag och detta visade sig extra tydligt hos till exempel Stefan som lyckades hålla ryggen på landslagsorienteraren Sara Hagström (…i matkön). För många inom laget var det premiär att få vara med och springa denna gång och alla gjorde en strålande insats. Vi alla var överens om att lagsammansättningen var en succé då växlingarna mellan varje sträcka skedde mycket synkroniserat. I princip alla sträckväxlingar skedde med ett intervall på högst 5 minuter och i vissa fall befann sig flera på samma sträcka samtidigt på upploppet. En mycket skicklig lagsammansättning med andra ord!
25mannastafetten inleddes mycket säkert av Elise som på första sträckan gjorde en fin öppning för Sigtuna OK:s lag. In kom hon som 61:a på förstasträckan och växlade sedan ut Christian som med sina 7,5 kilometer fick visa upp sig som en av de tillsynes snabbaste löparna vid varvningskontrollen. Därefter började parallellsträckorna där Pelle, Arvid, Eva S. och Eva E. tog vid. Med en tät sammanhållning till nästa växling skickades så småningom Martyn, Joar, Eva M. och Marie ut för att med snabbhet växla ut till femtesträckans löpare. Elias, Johan, Per och Andreas fick några riktigt långa 6,5 kilometer men skickligt nog klarade sig alla utan några större missöden och kunde återfinna sig på växlingsområdet för att tillslut skicka utan fyra stycken damer på 4,2 kilometers orientering. Det var Emelie, Åsa, Audrey och Marie som tog sig an denna damsträcka. Sista parallellsträckan genomfördes av Stefan, Per-Olof, Olov och Kenneth som skulle växla ut Maja som (tillsammans med sin hårt tejpande fot) gick ut på den 23 sträckan. Därefter var det Maria som med pannben fick tugga sig igenom den kämpiga 24:e-sträckan på 6,o kilometer men som gjorde det hela väldigt bra. Tyvärr fick det bli omstart för Seán men han accepterade förutsättningarna och fick bitvis visa prov på sin orientering då han ibland ledde omstartsklungan som hade den raka 25:e-sträckan!
För mer information om Sigtuna OK:s sträckor och placeringar; tryck här!
Ute i terrängen bildades det lätt tågliknande klungor som förekommer just på den här typen av orienteringsstafetter. Trots banläggarnas tappra försök att gaffla bort oss ute i skogen, så bildades det oundvikligen större klungor. När Elias hamnade i en stor grupp ute i en av en Flemingsbergs stora sumpskogar, försökte han göra ett ryck för att avancera upp i klungan men direkt kände han att så fort han lämnade det upptrampade spåret så sögs han nästan fast i mossen och han fick acceptera att hans ryck fick vänta tills lite längre fram.
Den typiska Stockholmsterrängen resulterade i mycket löpning upp och ner mellan kuperingarna och det gällde att hålla tungan rätt i mun för att inte behöva gå upp på fel höjd som i sådana här lägen kan vara oerhört energipåfrestande. Efter att Seán gått i mål, så berättade han att han hade gjort ett sådant misstag och förklarade att han hade tagit fel höjd och därmed råkat bestiga något som han menade kunde liknas vid Mount Everest.
Med vackert väder och solsken i Flemingsberg gjorde Sigtuna OK:s stafettlag en utomordentlig prestation och vi kom på en 168:e plats i totalen. Det som är extra kul att vi är nära att slå (vad som kan vara) vårt klubbrekord från 2014 där klubben kom på en 165:e plats.
Ambitionerna för nästa år talar därför av sig själv..!
Nu väntar snart en vintervila med egna klubbtävlingar såsom Natträven, WinterCupen och Nattugglan. Men när solen börjar visa sig igen på vårkanten nästa år väntar ett vältränat och taggat Sigtuna OK som har siktet inställt på Tiomila i Skellefteå…
Dessa utgjorde Sigtuna OK:s löpare på sträcka 4 under 25mannastafetten 2022.
